Livet är bara lidande,
i synnerhet för martyrer,
de som känner det mest,
offer för sin egen överkänslighet,
som bara tilltar med åren,
varför många begår självmord
av livets outhärdlighet,
då denna ständigt accelererar
och ökar med tyngd och stress
som ständigt pressar dem djupare ner
i förnedringens obotliga träsk,
som bara drar ner och aldrig upprättar.
Vad kan man då göra åt saken?
Det finns bara en sak att göra:
att fortsätta arbeta tills man dör.
Att stupa på sin post
är till och med för martyrerna
något av en personlig seger trots allt,
även om den är den minsta tänkbara.