solen gick i moln
chocken lade sig som en
hinna över allt

det gick ju så fort

oväntat

visst,du hade varit sjuk
men jag hade aldrig trott
att det skulle ta om

inte nu ,inte igen

vad var meningen med det?

nu finns du inte längre
bland oss

tänker på allt vi var med om
allt som hände
allt som sas

inte var det bara bra alla gånger
vi var vänner men det fanns självklart
gånger då vi missförstod varandra

då vi inte talade med varandra

eller som de gånger du trodde att
du tyckte om mig mer än som en vän...

skulle kunna förtränga det och vara tyst men
det känns inte heller riktigt rätt

jag är i alla fall glad att du stannade upp
den där dagen
och att vi hann prata ut

vi fick säga förlåt båda två...

sen var allt som vanligt igen
och vi hann prata på telefonen också

nu är det tyst
tyst och kallt

du finns ej längre mer
inte här på jorden

jag gråter
för jag saknar dig och är så
ledsen för din skull

och ditt barn..
tänker hur han måste känna nu

att mista en förälder i så unga år
den enda han hade,då hans mor
övergav honom för länge sen

älskade vän
jag tror på något sätt att
du kan se eller känna
det jag känner och tänker

men dagen blev lite svartare
och jag kan inte förstå
hur döden kunde ta dig
så tidigt
så grymt

varför?