jag är alldeles ensam idag
instängd mellan fyra väggar
med min värsta fiende
som stirrar tillbaka på mig
genom spegeln

utanför mitt fönster
har tiden bråttom
och livet skyndar förbi
det hörs när tågen dundrar fram längs rälsen
alla människor med olika destinationer
påväg till en varm famn
själv har jag nått min slutstation för längesen
och där väntade ingen

allting dör såhär års
löven faller sakteliga mot marken
gröna, gula och röda
som ett gult hav
med blodspruckna vener
världen blir mörkare
lite farligare
och kallare

sommaren är död
och det sägs att vintern snart är här
men det spelar mig ingen roll
för jag har ständig vinter
i mitt kalla
kalla hjärta