det var nästan som en saga
när våran kärlekshistoria tog sin början
du hade lämnat en kommentar på en utav mina dikter
jag svarade och tackade
och hundratals brev växlades efter det

du reste bort den sommaren
min inkorg blev alldeles tom
och jag insåg
att dagarna inte var så mycket värda
utan dina ord

trots att vi aldrig träffats
att du bodde en massa mil bort
så kändes det alltid som att du var nära

du kom hem den sommaren
och gladare än så har jag nog aldrig varit
som när min tomma inkorg fylldes med dina ord igen
jag berättade att jag saknat dig
du sa att du saknat mig med
och jag berättade om min uppenbarelse
som jag upplevde när jag gick barfota i gräset den sommaren
att mitt hjärta slår ett extra slag när jag tänker på dig
och du
du sa att du kände likadant

snart bytte vi våra brev mot telefonsamtal
det var magi
när jag hörde din röst
hundratals timmar
korta och långa konversationer
tidigt på morgonen eller in på småtimmarna på natten
du växte i mitt hjärta

hösten kom
det var den mörkaste i mitt liv
för den hösten fick jag se min pappa
falla till marken för att aldrig resa sig igen
en del av mig dog den hösten
jag var trasig och kände mig vilsen
jag behövde ha dig här
nära mig
men du var utom mina armars räckhåll

jag hade så mycket känslor i mig
att det till slut sa stopp
och jag visste ingenting
jag hade slutat att känna
för såren var för stora

den vintern träffade jag en gammal vän
som jag egentligen inte träffat riktigt sedan jag var sjutton
hon var också speciell
för hon var den första kärleken i mitt liv

många vänskapliga kvällar
med roliga spel, filmer och konversationer
blev något mer
köttsliga lustar
jag fick känna närhet
och sakta började jag minnas
hur det känns att leva igen

dessa äventyr nådde sitt slut
kvar var jag ensam än en gång
och jag började känna efter
jag rotade i kartong efter kartong
och plockade upp mina känslor
som jag stängt av

där bland alla lådor
bland alla undangömda kvävda känslor
där fann jag dig
flickan med breven
ägaren till mitt trasiga hjärta

men vi hade ju glidit isär
och du hade träffat någon ny
så jag valde tystnaden
jag hade ändå ingen rätt att berätta
att jag saknade dig än

jag försökte leva
men det var så svårt utan dig
vi hade lite kontakt på msn
vardagligt snack om allt och ingenting
jag brukade trösta dig när du var ledsen
ge dig råd om ditt förhållande
även fast det var så svårt för mig

tiden hade sin gång
vi kom varandra närmare
och till sist insåg du
att jag fanns kvar inom dig
och du lämnade din pojkvän
för att se
vad vi kunde bygga
tillsammans

det var ännu en sommar
två år sedan vi börjat växla brev
vi började om
och denna gång skulle det fungera

vi kom varandra allt närmare
du skickade mig ett beiget paket
ett kort med ord från ditt hjärta
och geléhjärtan
en vecka sände jag ett blombud
tio röda rosor och choklad
och ett kort med mitt hjärtas ord

du grät av lycka
och allt kändes så bra
du gjorde mig lycklig
och snart skulle vi träffas
hoppades jag

men något hände
jag vet inte riktigt vad
plötsligt tog du avstånd
jag förstod ingenting
jag försökte prata med dig
men det ledde ingenstans
så jag lät dig ta den tid du behövde
men det funkade inte heller

du blev kallare gentemot mig
och började umgås med en annan kille
en vän du inte ens nämnt förut
jag får väl erkänna att jag var nog lite svartsjuk
men jag försökte att inte visa det

du sa att ni bara var vänner
för du tyckte ju om mig
och han var olyckligt kär i en tjej

några veckor senare
gav han dig en ros och ett brev
mina misstankar var befogade
den tjejen han var olyckligt kär i
var du

det var då min värld började rasa på riktigt
jag levde i ovisshet
och du sa ingenting

till sist sa du ändå
att ni bara var vänner
att du tycker om mig
jag kände mig lite lugnare

men jag fick ändå inte komma tillbaka
in till ditt hjärta
du fortsatte att stänga mig ute

sedan berättade du
att jag inte ska hoppas på mer än vänskap
och du sa att gjort samma sak som jag gjorde
när min pappa precis hade dött
du sa att du hoppat i säng med någon
för att hon var jävligt attraktiv
och jag sa ingenting
jag blev bara stum
jag kunde bara se på
när min värld till sist gick i kras

du sa att jag får hata dig nu
jag svarade att det gör jag aldrig
du sa att du inte ville bråka mer med mig
jag bråkade inte

jag grät tills jag inte kunde känna något mer
jag dog

sedan sa du till sist
att jag skulle skriva av mig på poeter
och få hjärtan av massa tjejer
som läser mina tragiska texter
om hur elak du är mot mig

det var hårda ord
en knuten näve i mitt bröst

nu har jag inga ord kvar
efter att jag skrivit en tragisk text
som du sa att jag skulle göra

nu jag är bara tom
övergiven
trasig
uppgiven

jag är bara ledsen
för att jag är som jag är
för att jag slösat din tid i två långa år
att jag aldrig räckte till
jag försökte göra allt rätt
men allt blev fel

jag är så trött på allt
trött på mig själv
men jag ska hålla mitt ord
att jag lämnar aldrig dig
förrän du ber mig gå

och du bad mig göra det ikväll
mitt hjärta ska inte störa dig mer med kärlek
bara du blir lycklig

farväl
rödtoppen