idag
eller det var ju igår..
sa jag
för en gångs skull
till henne
vad jag kände

och svaret var oväntat
men ändå inte

självklart
hade jag svaga förhoppningar
om något annat
men det visste jag också
innerst inne att det var att
hoppas på för mycket

förstår inte varifrån
jag fick kraften
att säga allt
det var som om orden
kom ut av sig själv
utan min medverkan

trots min rädsla
och mina tårar
de jag aldrig brukar visa
henne
så kände jag mig både
fruktansvärt tom och samtidigt
nöjd efteråt

nöjd på ett sätt
som är svår att beskriva

för hur kan man vara nöjd
när man också är tom
på grund av att man inte
får den kärlek som
man borde ha fått
alltid

vet i alla fall
hur det är nu
alla kort är lagda
och svaren sagda

de visar vilken väg
jag ska gå
fortsättningsvis..

den jag alltid gått

den som gör det omöjligt
för henne att älska mig

den enda rätta

trots alla smärtor.....


min......