såg dig i backspegeln
du körde din bil
bakom mig
ökade farten när du
såg mig

men det gjorde även jag

orkar inte se dig..

varför gör du såhär
mot mig

kan du inte låta mig
vara ifred

det var ditt val
att lämna mig
efter allt du sagt
och gjort

allt som jag trodde
hade bundit oss
än starkare till
varandra

men det var bara
tomma ord

du hade inga känslor
inga äkta

eller är det sant som
de säger

jag brukar inte lyssna
på rykten
men det jag hörde
häromdan
är bara så plågsamt
realistiskt

och skulle kunna förklara
en hel del...

fattar bara inte
varför jag lät dig
krossa mitt hjärta
vart tog mitt
motstånd vägen?

min styrka som jag
trodde aldrig svek

inför dig blev jag svag

svag å vek...

stolthet finns inte
när det gäller mina
känslor för dig

vet att om du ber mig
kommer jag än en gång
göra om mina misstag

bara för att jag
älskar dig

du är en liten
skit
men dina ögon är
underbara

dina läppar så
mjuka å fylliga
goda...

och ditt leende
du vet att jag faller
varje gång du ler

kan inte hjälpa det

all logik
allt som har med
tankeverksamhet
att göra
stannar upp
när det handlar om dig

och det gör så ont
att jag älskar dig
så mycket
att jag skulle bli lycklig
av att låta dig
utnyttja mig

sjukt javisst
för den lyckan skulle
följa med dig
i samma ögonblick som du
åter lämnar mig

och jag som skrattat
åt andra som
låtit kvnnor eller män
leka med dem

velat få dem att se

men nu är det jag
och precis,som i en
begynnande demens,
är jag smärtsamt medveten
om mina känslor

och rädd att träffa dig igen

rädd för kraften i mitt
hjärta

som är slitet men
starkt...

det var därför
jag gasade på

när jag såg dig

i backspegeln...