åkte hem till mamma idag
för att invänta mörkret
på att helvetet ska fortsätta
tre nätter i följd
två inbrottsförsök till lägenheten
och tre krossade fönsterrutor
ikväll ska jag vara på plats
ikväll ska mamma och lillasyster
inte sova ensamma

klockan tickar och timmarna flyr
allt verkar lugnt
men oron sitter där
djupt i våra sinnen
stör våra liv
precis som den gjort
mordhot efter mordhot
i två år

tar en promenad mot garaget
ser att någon knipsat låset
under garageporten ser jag ljuset sippra ut
radion spelar högt
någon har varit där inne
och kanske är kvar fortfarande

vi ringer polisen
och med min brors hjälp blockerar jag garageporten med kroppen
ingen ska få komma ut
om de är kvar
minuter passerar
långsamt
polisen har inte bråttom när de glider fram längs gatan
jag förklarar situationen
de nickar i samförstånd
ber mig backa
sedan drar de sina vapen
och öppnar garageporten
det är tomt

vi vet vilka som varit där
men polisen ruskar på huvudet
utan bevis kan de inte göra något
för tusentals hot via sms
ett par rapporterade misshandlar
upprepad vandalisering av min pappas grav
ljudinspelningar
är inte bevis nog

det finns ingen som kan hjälpa oss
mot dessa monster
vi kan bara hjälplöst se på
hur våra liv slits sönder i tusen bitar
kanske måste man själv bli ett monster
för att försvara sig

hemma igen
oro och rädsla
känslan att aldrig vara trygg
infinner sig varje natt

nu sover alla
förutom jag
som sitter kvar
sömnlös som alltid
och väntar
på nästa slag