Löven vissnade och blommorna dog ut,
precis som sommaren skulle ditt liv ta slut.
För varje dag som gick såg jag hur du sakta tynade bort,
vem hade anat att din tid på jorden skulle bli så kort.
Jag såg hur livet rann ur dig och tillslut var du bara ett skal,
jag kunde inte hjälpa dig, och du hade inga val.
Du dog i mina armar, dina ögon var fyllda av gråt,
jag hade inga andra ord, så jag viskade förlåt.
Min andra halva på jorden försvann på ett ögonblick,
det var som om tiden stannade medan dagarna bara gick.
Ibland tror jag att du är här, så jag pratar med dig,
och snälla, snälla säg att du kan höra mig.