Tiden då du blott var ett ansikte och nya ögon att utforska försvann, med vinden, över havet.
Så kom dagen då våra inre flöt samman och jag inte behövde mina ögon för att se dig.
Då vi dansade utom tid och rum, högst upp på bergets topp.
Det växte ett tomrum i mitt bröst,
vi hade varit överallt, satt våra fotspår där ingen hade varit förr.
Jag ville fly.
Men där du stod bakom mig och höll ut mina armar på toppen av berget,
ville jag vara.