Du ljusstråle från ungdomen,
du var min stora flamma
under omgestaltningsårens turbulenser,
och din kärlek var som solen i mitt liv
så länge vår kontakt var stadig
och ej andra kom emellan
med sexuella monopolkrav
som förintade vår harmoni;
men du fanns alltid där
och återvände alltid troget,
liksom nu, när vi på nytt rök samman
oförväntat mitt på torget
och allt visade sig vara oförändrat –
kärleken fanns kvar
trots tjugo år av skilda vägar,
och vi hade knappast vuxit alls,
det eviga beviset på sann kärlek –
ingenting förändras, fastän allt förändras,
kärleken förblir den samma när den väl är sann
vad som än händer den och dess förvaltare;
och så är vi de samma som för tjugo år sen,
bara ännu mera så än förut.