med spaden i handen
gräver jag mig en grop
en plats där jag
kan sova
där jag inte behöver synas
känna
eller
tänka

där kan jag bara ligga
långt ner
i det kalla mörka
ensam
som alltid

där slipper jag vara någon
jag inte är
och jag behöver inte hoppas
på en bättre värld
det är som det är
tills allt är slut
och inget finns kvar