en fot i en sko
den andra i en annan
öppnar dörren
steg för steg
nerför trappan

öppnar porten
och går mot
ingenting
trampar astfalt
några meter
ser alla löven
på marken

det är kallt

steg efter steg
in i en skog
längs en stig
jag är ensam
ingen ser
och ingen hör

och tårar
faller
smärtan inom
brinner
som tusen eldar

sitter på en sten
så trött och besviken
på att allt alltid blir fel
borde vara van
men det är så svårt att vänja sig

det är som det är
en del är endast kvalificerade
för ensamhet
och här ute
hör ingen
hur jag
i tystnad
skriker