Det vilar brev på mitt skrivbord och jag skrattar i din famn. Så många brev från en och samma avsändare staplade i en hög.
Vi kan flyga älskling, vi kan flyga till evigheten vill jag säga men håller tyst, bokstäverna flyger iväg, men vi kan flyga efter.

Och en dag sa du mig
att du ville skrika

Vik pappersfåglar av våra brev vi, behöver dem inte längre. Jag minns varenda ord varenda stavelse är fast i mitt huvud, smidd i mitt järn.

Lider du av järnbrist, frågar du en dag
Nej, hjärnbrist skrattar jag tillbaka och du skrattar, kan inte se min extra bokstav men förstår ändå.

Nattsvart himmel vilar som ett täcke ovanför våra udda fötter, du har tre och jag har en eller har vi två var? Det spelar ingen roll, vi är ju ändå samma. Tro det eller ej, men det spelar ingen roll, vi kan spela troll i natten ändå.

En dag berättade du
att du kunde flyga
så flyg med mig
Flyg med mig och skrik

Det sista som står i dina brev är alltid post scriptum, ingenting efter och ingen punkt. Ingenting att lägga till, vill vika pappersfåglar som flyger iväg med våra bokstäver.

Och
jag bara
Älskar dig

(Post scriptum)