Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Började som en dyster dikt om mig själv, slutade som en betraktelse och vädjan från mig. Märkligt eller?


Livet just nu

En i mängden av skuggor
Som besten äter i stora tuggor
Kroppen sliten och själen grå
Tar mig fram i livet ändå

Fäll inga tårar var det någon som sa
Jag håller med, glädjen är lätt att ta
Men inte så lätt att hålla fast
Med oförklarlig sorg som last

Jag är dock tacksam över det jag har
Jag lever, andas och ler när himlen är klar
Livet tar med en på sådana resor
Skapar sina ärr och minnen som blåsor

Vad får mig att fortsätta min vandrings stig?
De saker som får min hjärna att ropa "TIG"
"DU HAR INGET ATT SÖRJA DU LILLA MAN"
"SAMLA DIN GLÄDJE DU SOM KAN"

Visst har den rätt i det mina vänner
Men hjärnan håller inget som hjärtat känner
Och jag trampar vidare med detta
Så länge hjärtat kan lätta

Så länge kan jag leva så som jag gör
Och länge är det ännu innan jag dör
Skapa din glädje runt omkring dig
Och snälla stanna upp, och krama om mig!




Bunden vers (Rim) av Karmar
Läst 507 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-11-07 16:06



Bookmark and Share


  Tabac VIP
Gillas!
2015-08-12

  Mr Lindemann VIP
Lite haltande rim, men det gör ingenting
Det gäller att välja rätt stigar då man vandrar
välj å¨en väg som passar, då stigen klyvs till ett vägskäl
2010-11-07

  lodjuret/seglare VIP
En inte helt oäven text där diktjaget vill sprida glädje och uppmuntran när döden kanske varit och knackat på en längre tid maskerad som ensamhet och melankoli, trenne rosor av di röda förtjänte den rimliga texten
2010-11-07
  > Nästa text
< Föregående

Karmar
Karmar