genom tystnaden
ekar en ton

minnen går genom själens
innersta vrån

ekot av frågor
fyller tiden och tomhet
skriker efter nytt fäste

men jag vänder
den ryggen
för trots
de ärr jag bär
och trots att jag
hör skriken i källaren

står jag nu upprätt
och vänder min blick
mot en okänd
framtid
nya myror hittar vägar i min kropp

och jag har inget för
att fortsätta slicka de sår
som aldrig läks

nu stundar nya möjligheter
och nya dörrar
så det som varit
får stanna i skuggan
när jag reser mig ur
mörkrets dunkla vrån