kylan
går ledernas gång
fallit under jorden
försöker finna
vägen upp

försökt känna livets grepp
men kylan äter upp dess själ

står vid kanten
då något
drar
skriken skär sönder
varje muskel

faller
faller
en frusen själ
söker åter värme

en väckarklocka ringde
dags att vakna
du har ett liv att leva

en gnista av hopp
tänds
och vägen
mot frihet
mot tidlös lycka
ligger lika klar
som snön
legat i natten