Moskva vibrerar
i varje melodi hörs en disonans
i varje dans finns en undermening.

Alla löften som avges är lögner.

Attraktionens lagar
eller kärlekens mysterium.
Ingenting är vad det ser ut att vara.

Revolutionens väsen viskar i våra hjärtan.

I en spegelbild
ser jag sorgens ansikte.
Min egen naiva blick har förgåtts.

Min mors älskare är nu min.

När hennes liv lämnade hennes kropp
hade dödsängeln redan tagit hennes själ.
Så som han gjorde med din fars, Juri.

Mitt röda hjärta ropar högt efter frihet.

Men friheten kräver sina offer.
Så vi flydde båda två
och lade all olycka bakom oss.

Kriget slet oss isär och fogade oss sen ihop igen.

Vem som var fiende
spelade inte längre någon roll.
När det inte fanns något hem att återvända till.

Illusionen som gör livet värt att leva är kärleken, sa du.

Nära döden är det de ögonblick vi minns
som betyder mest.
Minnet av ett nyfött barn är mitt.

I poesins värld röjde du dina innersta önskningar.

Men i livet var du de sårades hjälte
alltid de behövandes man.
Du var aldrig till för dig själv.

På tåget tillbaka till staden grät du, bittra tårar för vad som kunde varit.

Juri, ditt hjärta var det ädlaste som fanns.
Dina ord föll som vattendroppar i en stilla melodi
en dikt om återhållen kärleksdröm.




Din Lara