årstider kommer
för att sedan gå igen
världen förändras
och ingenting förblir vad det en gång var

och här sitter jag i mörkret
kvar på samma plats
fast någonstans i tiden
med känslor och ord som vill ut
men som fastnat i min hals

jag känner inte längre
skillnaden
på vad som är kallt eller varmt
vad är tårar av lycka
när allt gör bara ont och smakar salt

ibland blir jag nostalgisk
när jag sitter ensam framför en film
tänk när jag var liten
jag hade så mycket potential
nu har jag ingenting

vad var det som hände
hur hamnade jag här
jag var jag
nu har jag blivit någon annan
som jag inte känner igen

men någonstans där inne
tror jag att jag finns
djupt under alla ärren
bakom alla sår
jag längtar ut
men har tappat bort nyckeln
för längesen

jag försöker göra rätt
men allting blir bara fel
allt som borde vara så enkelt
har blivit svårt

ibland lockar den mig
tystnaden
allt blir så mycket enklare då
att bara stanna kvar i eländet som blivit mitt hem
ensamheten
för där gör jag ingen besviken

där spelar det ingen roll om jag inte duger
eller räcker till
där kan jag göra fel efter fel
utan att någon höjer sitt ögonbryn
eller fäller en tår

jag får nöja mig
med att drömma om kärlek och tvåsamhet
och istället leva kärlekslös i ensamhet
i all evighet