kan jag inte bara få ta en time out från livet
ett litet tag?

telefonen ringer; det är främlingar, föräldrar och Vänner Som Bryr Sig
som bryr sig men ändå lämnar en lite ensammare
när man berättar vilka synder man begått

så ensam
så jag begår några fler synder

tvivlar på livet, får bra kontakt med någon och förstör det fort
blir rädd när jag ser något som skulle kunna få mig att må bra
jag är inte värd det

har hamnat
i otakt med världen
människorna runt om mig
ser aldrig alla mina pusselbitar
samtidigt