- Hej N, ropade jag och vinkade när jag fick syn på den blonde killen.
Han såg inte , så jag reste mig från maskinen där jag tränat armarna och gick tvärs genom salen.
Han sken upp och log sitt rara leende.
Vi växlade några ord.
När jag gick därifrån fylldes jag med värme och tacksamhet när jag tänkte på hur den lille tioåringen växt upp till den här trevlige killen och att han fortfarande var min sons bäste vän.

Nästa natt ringde sonen och hans röst bröts när han sade
- Mamma, N har hittats död under N-bron. Han har hoppat.