och jag kan inte, du kan

inte stå upp på alla fyra bara ett ben

i taget som greppat om din handled för att hindra

livsblodet ur dina ådror vener

som är krossade och gråter ut

utanför i snön som föll alldeles ny och vit

och kanske kunde vi gjort änglar

där i det vita vackra rena

månen som log mot mig den där natten

under parasollet som blivit onödigt och som alla

midnattsvalentiner

smyger du under min balkong i snön och lämnar spår

av rött i askan av min fågel fenix

som reste sig

på alla fyra men bara på

ett

ben