Det mörka som livnär sig Tarvar av den föda som ska räcka till för att nära min kropp Snart finns det inget hopp
De mörka som lånar en sidaKlottrar på den för att sedan kasta den i papperskorgen bredvid soffan Snart är bladen slut
Det mörka som flåsar mig iskallt i nacken Sträcker ut sin smala tunga och smakar på min hud Snart är frosten evig
Det mörka som väntar mig på natten Omfamnar mig och vaggar mig till sömns Snart får jag sova för alltid
Det mörka som sakta breder ut sig i världen Skär sönder de vita böljande molnen Snart får de vila på kyrkogården
Det mörka som med vingar flyger högt över bergen Inom en tid kan de leva på bergtopparna och le Snart kan bergen flyga till mig
Det mörka som har en egen tjärn Jag kan spegla mig och jag är vacker Snart är min skönhet bestående Det mörka som är min bästa vän Allt jag behöver finns där Snart är vi oskiljaktiga och leker på ängen
© By LadyM | 
Nästa text
Föregående
Se alla
