L-yssna sakta på mina andetag och räkna dem sedan tyst för dig själv
Om du hade hört vad mina läppar en gång viskade i sömnen skulle du ha blivit rädd
För jag var rädd
Så rädd för den framtida möjligheten att leva

a-lldeles tätt intill mig kröp han för att kika lite närmare på vad som stod i mina ögon
jag blinkade och när jag tittade igen så var han borta men på marken där han suttit låg en ros
den var svart och taggig

d- drömde en natt att en fjäril viskade i mitt öra att det var dags att vakna gå upp och se mig i spegeln
yrvaken steg jag upp och gick fram till spegeln som visade sig vara tom på min egen spegelbild
När jag kikade närmare visade den ett landskap av smärta och förnedring

y- tan finns enbart till för att dölja det onda som kokar, bultar och skriker
En gång var jag därinne men efter att ha sett djävulens verktyg sprang jag allt vad jag kunde därifrån
Vad jag inte visste var att vägen ut också ledde in

M- öjligt var en gång livet, lika möjligt som dataskärmens blink när jag i skrivandets stund blickar ut över vyn som jag skapar själv
Möjligt var också vinden som svepte in och försökte gottgöra det onda
Men möjligt var också döden