svalkande sten som samtidigt bränner sönder mina fötter och tillåter mina steg att sparas
kanske för att andra en dag ska kunna den vandra den väg jag en gång gått
att andra ska kunna se det jag precis såg just då, just nu fast i en annan tid
asfalten är vackert och den hjälper mig att komma dit jag ska och man kan se vägen långt, långt där framme
skymta en horisont som i den här världen kallas för framtid
jag är ett asfaltsbarn, trogen min härkomst och bara känner kärlek till sommarens heta, svarta väg