Jag är ju en gäst här på jordens fest, som
får vandra, som andra i jordens sköna dalar
som porlar fram under solens strålande krona
vad kan jag annat än glatt betona, att jag får
vara med i detta lopp, få se solen
gå ned och opp, det ger ju ett sånt hopp:
När en ny dag kommer igen
och bjuder på sig, som en god vän
det är ju, som att få högsta vinsten i ett lotteri
vad kan efter detta bättre bli...
När dagen viker ut sig för oss alla, som en blomma
då kan ju ingen sen säga att de står med händerna tomma
men då gäller det att de är uppknäppta, för att inte bomma!