Det är en man som skriker ut sin besvikelse
han stàr mitt pà gatan
klädd i trasiga kläder
och det snöar
passerar honom i Paris fina kvarter
Sorbonne framför mig
jag ler vemodigt
och han fortsätter skrika
förstöra rösten
men varför?

Jag känner igen honom
jag träffade honom dà jag föll
dà jag var den som var hemlös
men jag kämpade för att skapa mig ett nytt liv
Men skulle jag orka göra det ytterligare en gàng?
Jag vill ta mannen som stàr där till ett café
för att lyssna pà hans historia
lyssna pà vad han har att säga
ty han har nàgot viktigt att berätta

Men känner han sig värdig?
Allvarligt talat, jag vet faktiskt inte...