Du målade upp molnen på himlen, och berättade för mig om färgerna och tonerna.
Du lärde mig att sprida färgerna, jag höll i penseln och du höll i min hand.
Du visade mig skalorna och de passande tonerna, de ljuva ackorden som liksom balsamerade mitt inre.

Du gav mig den fria viljan.

Du släppte min hand men jag höll kvar i penseln, jag drog snea drag med färger som skar sig mot varandra.
Jag tog ackorden som i en falsk sonat. En opera av falska toner som liksom skar genom hjärtat, jag gjorde fel.

Du gav mig den fria viljan, jag gjorde fel.
Jag gjorde fel om och om igen.
Du förlät mig, och du förlåter mig fortfarande.

Ofattbart.