Omringad bland de motsägelsefullt säkra väggarna
finner jag en trygghet i molnen utanför mitt fönster

Tillsammans skulle vi placeras på den sjunde altituden
dessa löften från de övre makterna har fördröjts
när du nu observerar världen och mig
på ett oförklarligt avstånd


Mitt livs stora timglas rinner ut på sin sand
därför idealiserar jag det sista kornets fall
Då kan jag med nyfödda ögon se dig
och den himmelska utsikten

Tills dess väntar jag in dagen
när solen drunknar i den dödliga sjön
och jag ansluter dig i en vit ceremoni
Våra känslor multipliceras när den mästerliga orkestern
spelar vackra harptoner

Då upplever vi
den gamla dagen