Ledsen för det återkommande ämnet men det är vad jag har lust att skriva om för tillfället.
Hjärtslagen tonar ut
Drömmarna rinner undan
Sandkorn mellan mina fingrar
Jag kan inte fånga in dom
Hålla dom vid ljuset
Ser bara flimmret av färgerna
Medans dofterna
Vibrerar iväg
Så nära men ändå
Omöljiga att fånga
I andetagen nu
Sluter ögonen
Men mina hjärtslag nu
Lyder inte längre
Under din blick
De sackar efter
Tonar ut
Biten av mitt hjärta du tog
Sitter nu på sin plats
Återvänd
Men nu passar den fel
Är svullen och nött
Föralltid bortstött
Jag ville aldrig...
Jag bad aldrig om att få den tillbaka