Jag är rädd för orden nu
För vad de ska göra
Om jag släpper dem lösa
Rädd för att de ska störa
Det bräckliga
Det jag värdesätter så högt

Det är därför jag inte
Törs prata med dig nu
Om då...
Så rädd fortfarande
För att du ska förakta mig
Löjligt, eller hur?
Men sant

Så jag törs inte ta reda på
Vad du tänkte
Vad du tänker
Kanske är tystnad ändå bäst ibland
Att låta såren läka
I tystnad
Inte riva upp i onödan
Det är nog bra

Jag var så oerhört liten då
Så oerhört liten och sårbar
Jag lade mig ful i dina ögon
Skälvande rädd
Skrikande hysterisk
Men du bara lyfte ner mig så lugnt
Från toppen av det tippande berget
Jag ställt mig på att falla från
Du bara lyfte ner mig
Hur ska jag kunna tacka dig?

\"Jag är dålig på att prata\"
Sade jag
Innan jag sa det omöjliga
Nu är jag dålig på det igen
Men det är nog bäst så
Jag törs inte säga orden
Men jag tror att du förstår

Förlåt