en novembermorgon
trillar de plötsligt

orden

nästan snubblar
över mina läppar

du kan väl stanna en stund

[ombytta roller]





med rufsigt hår
och smink från igår
runt ögonen

hade alltid planerat att
vara snygg när jag släppte
garden

men med DN i handen
står jag plötsligt där

med vidöppen bröstkorg

[är det så det känns alltså?]





du stannar till och
släpper orden över axeln
som glaskulor
trillar de

fyller golvet

allt handlar om övertag
för dig, säger du

om jag stannar
kommer du ändå
be mig gå

snart






[ser du inte att jag sväljer ett
jag älskar dig
mellan varje mening]