Det blir jul den här gången också, och snön ligger nog kvar. Även om ingenting någonsin blir som förr. Det blir inte som i fjol och inte som något annat år heller. Med den insikten ser jag julen an med tillförsikt. För samma gamla julbord dyker säkert upp i år också

Förr fanns det till exempel glögg till jul. En enda sort. Hustrun brukade köpa hem en flaska till Lucia för att sen med mitt instämmande ondgöra sig fram till trettondagen över hur otäckt den smakade. Mycket gnäll för lite rus. Nu finns det uppemot 25 olika sorter. Det hade vi aldrig kunnat drömma om när vi protesterade mot kommersialismen på 70-talet. Att vi skulle stå där 35 år senare och välja mellan 25 sorter. Vi skulle nog inte ha orkat bära våra facklor då om vi insett att allting bara skulle bli mer. ”Det är synd om alla som inte tycker om lutfisk!” smackade hustrun över mitt huvud där jag satt och petade i några köttbullar. ”Va’ äter du inte lutfisk!” frågade hustrun för 27:e gången, samma ritual varje år. ”Men jag äter sås och potatis, sa jag. Ritualen var så stark att jag började avsky uttrycket sås och potatis ännu mer än själva fisken, som jag fortfarande inte äter. I år vet jag inte vad vi ska äta. Ett tag funderade jag på att jäklas lite och färga skinkan grön med karamellfärg. Spenatpaté och broccolisylta kanske, jularna var bättre för då fick man i varje fall ett julbord och inte något från grönsakslandet. Granar ska vi ha. Hund har vi redan. Vi ska fixa vingar åt hunden så han kan fara omkring som julängel mellan granarna. Det sköraste pyntet spar vi till ett annat år.

På tal om att spara så läser jag i en irländsk julfolder att det är miljövänligast med gran i kruka. För den kan man spara år från år. Blir den för stor kan man alltid sätta ut den i rabatten och ta in den igen, året därpå och nästa. Plötsligt fattar jag varför granodlingarna i det där landet aldrig får någon fart, varför de aldrig växer upp till pappersmassa. Man tar helt enkelt in dem över julen. Vi har faktiskt kvar vår växta sen förra året. Åtminstone ligger stammen, i förrådet. Om vi spar även årets kan jag kanske tälja gåstavar av dem till våren. Det känns också väldigt miljövänligt. Spar vi några år till har vi var sitt par gåstavar.