märkt
går inte ta livet förgivet

för tiden har malt
min själ
och gett den till råttorna i kloaken
gång på gång

mitt hjärta har blivit malätet
men resterna
lever
och hur många gånger
jag än fallit
är det som räknas
det som ligger framför

jag har ett liv
som inte väntar
för trots att
tusen knivar märkt min kropp

ler jag
min väg till graven