Kal-Bärtill kunde, vissa nätter, vara uppe jättelänge. En natt satt han där vid sitt fönster och bara tittade ut i natten. Först såg han inget, se´n såg han inget, men se´n , vad var det ? En knallblå luva skymtade vid den svagt upplysta stugknuten ! Och , var det en tomte ? Borta ! Men vad nu, alldeles vid fönstret , en knallblå luva igen ! Borta ? Kal-Bärtill nöp sig i skinnet, jo, han var vaken !
Han tog sin stora ficklampa ut byrålådan och lyste ut i natten . Där var han ! En liten tomte, blåklädd med knallblå luva . Vad gjorde han, oj, han stod på händerna i snön ! Vad gör han nu ? Hoppar på ett ben ! Nu då ? Borrar ner sig i snön ! Vad vill han ? Slår sig på magen !? Ok, tomtegröt då ! Kal-Bärtill hade, faktiskt, ätit lite risgrynsgröt igår , det blev lite över, han hade lagt det i kylskåpet . Kal-Bärtill slevade upp den resterande gröten på ett djupt fat och satte ut fatet på förstutrappen . Sedan gick han in i stugvärmen igen . Det tog bara tjugo sekunder se´n var tomten där och tio sekunder senare var det tomt på fatet......Kal-Bärtill gäspade och gick till kojs, det var nog med spänning för denna natt.

Kvällens ordstäv: "Bättre ett loft utan tomtar än tomtar på loftet !" (Lucka nr 11)

--