Så som i rymden så och hos mig
Jag undrar i natt
om stjärnorna finns
eller om ljuset bara reflekteras
från grannarnas fönster
Hur kan man någonsin bevisa
källan till ett sken
som man bara förnimmer?
Ibland är oändligheten så påtaglig
och verkligheten så kvävande subtil
Jag skulle vilja sjösätta en dröm
och ro den i land
men är så rädd för alla grund
där under den nattsvarta ytan
Så rädd för att komma fram
utan att ha hittat hem
Vinden driver djupfrysta prismor
mot feberhet hud
Mitt liv blir en avgörande faktor
till deras död
Smältvattnet på kinden
är ett tydligt tecken
Hur kommer det sig då
att jag ibland ändå tvivlar
på min existens?
Att jag ibland vaknar
utan att riktigt veta
om jag någonsin somnat
Mina nakna fötter har stannat
blicken är djupfryst men klar
Natten drar sig tillbaka
lämnar rödsprängd himmel
Dagen går upp
i norr
och solen fortsätter rotera
runt trogen Tellus
Och allt det jag visste
blir till sådant jag trott
medan jag tar följe med gryningen
mot ett annat idag