förbi det strömmar, bäckens virvelvatten,
av himlen skänkt hit ner; en fångad sky,
som smyger genomskinlig genom natten,
nu fri, i dans mot höjdens vida vy.
Om lyssnar du, så hör du glädjen, skratten,
hans längtans sorl i tidens larm och gny.
Till avsked spelar rymlingen i bäcken,
i månens sken, med djupets ande, Näcken.