Livet går vidare, glider sakta förbi.
Sekunder blir till minuter.
minuter till timmar.
Tillslut har det gått dagar, veckor och år.
Det jag räds mest är att tiden raderar dina spår.
Men du finns här med oss.
Det som gör mig argast är att du slets ifrån oss i så unga år.
När vinden leker i träden kan jag höra ditt skall,
när solen speglas i vattnet kan jag skymta dig i ögonvrån.
Det känns skönt att veta att du inte är så långt ifrån...
Men jag försöker vara stark, jag försöker förstå.
Du fattas oss Milla, du fattas oss ändå.
R.I.P