Ur svarta små kråkor mot vitt blad
Stiger det fram en värld
Jag blir inbjuden till att betrakta bravad
Eller följa med på en färd

I papperet med sitt frasande ljud
Jag kärlek och vänskap finner
Jag lär känna folk innanför deras hud
Och känslorna inom mig brinner

Vrede och lycka, skratt och gråt
Sidan blir bucklig där den blir våt

Det är en källa till känslor tusen
Där man blir varm eller fruktansvärt frusen

Men en fristad är det likväl
Jag kan gömma mig i bokens själ