Sången om skapelsen lär oss att det finns ett sätt att relatera till tillvaron där det naturliga är att blicka tillbaka på varje dag med en känsla av fullbordan, med sammanfattningen: "Det var gott."

Det vi ibland lite negativt relaterar till som "prestation" verkar vara en viktig nyckel till en komplett dag. Om vi hittar den livsgnista där vi är engagerade och kreativa och försöker utföra något under dagen så säger skapelsesången att vi ska kunna sammanfatta sådana dagar: "Det var gott."

Vi lär oss också att "presterandet" måste balanseras i en sund jämnvikt med vila.

En dramatisk markering görs beträffande Adams ensamhet. Helt plötsligt är inte allt gott längre utan tvärtemot "inte gott". Vikten av kärleksfulla, nära relationer lyfts upp som en oumbärlig förutsättning för att kunna uppleva tillvaron som god.

Credo:

För mig sjunger skapelsesången om att många av våra dagar skulle kunna vara kompletta och att nyckeln dit är rätt balans mellan engagerat arbete och eftertänksam vila samt kontinuerlig, prioriterad vård av relationer.

(Så väldigt självklart kanske - men ack så svårt...)