vaknar till i natten
glad för att smärtan
släppt igen
den som höll mig fast
i ett järngrepp
och vägrade lämna

precis som han..
min stalker
han som nu gör allt
för att ge mig
dåligt samvete

jag lämnade bara något
som varit dött
under en längre tid
självdött ruttet
stanken gav mig yrsel
och huvudvärk
som en tung äcklig
parfym....

jag kan aldrig gå
tillbaka
och det vet han
även om han låtsas
ej förstå

och hans knep för att
komma mig nära
blir bara mer och mer
uppenbara
och vi leker katt och råtta
men utan skratt

jag vill honom allt väl
och skulle kunna bli
hans bästa vän
om han bara lät mig få
den lugn och ro
som sedan länge
fattats mig

vet att jag har
varit så klar och tydlig
man kan begära
och ännu mera
så jag försöker
sopa av mig
det skuldtyngda
och dåliga samvetet
ännu en gång

i morgon ska jag
börja skriva en
ny sång
ett nytt kapitel
i mitt liv...

det åttonde sen
jag lämnade....