Han ringer efter en taxi och rättar till
frisyren. Hon står bredvid försöker att
inte knäcka med tårna, vicka på huvudet,
svettas mellan låren. Jag vet inte om
det regnar. Jag är säker på att det är grått.
Han drar undan hår ur ögonen, hoppas
likt en lamt knuten snara att det ska ske.
Hon hatar honom. Hon tar mitt kort.
Det ser ut som om jag hånglar med någon.
Han stiger av livet varje gång hon
viskar i hans öra. Hon skär sitt hjärta
i två. Det är allt. Det är fruktansvärt.
Jag leker med en tändare. Jag leker med mig själv.

Han vacklar in i badrummet och vrider
väsande varmt vatten ur kranen. Hon
gnyr, drar sina fingrar genom sitt svall,
försöker slita loss tovor och rötter. Jag
sover i hennes knä. Öppnar jag ögonen
försvinner hon. Han sträcker på sig
och låter mig rengöra hans kropp. Talg,
mjuka lockar och svavel fastnar mellan
mina tänder. Allt återgår.
Det vi stjäl ur varandra.
Det är så simpelt och patetiskt. Varför
ser vi inte.