Prick klockan ett på eftermiddagen närmade sig Kal-Bärtill den lilla byn , vek in på den lilla skogsvägen som ledde till vännens stuga (som låg ett stenkast från närmaste granne) . Plötsligt hördes det något som lät som gevärsskott, det mullrade och smällde med oregelbundna mellanrum ! Kal-Bärtill närmade sig Evalds närmaste grannes stuga och smällarna och mullret blev starkare ! Kal-Bärtill blev lite rädd ,men som den ordningssamme och ordentlige man han är, så beslöt han sig för att stanna bilen, kliva ur och undersöka vad som stod på hos Evalds granne, Rutger . Försiktigt närmade han sig Rutgers stuga, ganska rädd var han ! Då SÅG han vad det handlade om ! "Skotten" var ju SKOTTEN (!), dvs Rutgers skotska terrier vid namn "Skotten", som stod och hoppade , upp och ner, på det nyskottade, plana plåttaket på Rutgers
redskapskjul ,som var helt gjort i plåt ! Och varje gång "Skotten" hoppade på plåttaket så dundrade och mullrade det av vibrationerna ! Nu hade Rutger också hört ljuden och kom ut ur stugan sin med andan i halsen ! Han ropade till sig "Skotten" ,log lite generat mot Kal-Bärtill och sa´:"Han brukar hoppa så där ibland, han gillar ljuden !"
Kal-Bärtill önskade Rutger och "Skotten" en god jul och körde se´n vidare till Evald . Där satt han se´n med Evald och fikade och pratade gamla minnen från ungdomens dagar (Kal-Bärtill och Evald hade varit vänner i över 45 år !) .
Kvällens visa ord: "Allt som smäller är INTE skott !" (Lucka 20)

----