med isbitar i magen, står

och väntar utan att någonting händer, svider

isen i magen, något som gått i kras, något

karvar inifrån ut en pepparkaksform, en liten obetydlig sak

som bara hänger i ett snöre, gjort av mig

själv och mitt jag och mina tarmar dekorerar mitt inre, som

en ut och in vänd julgran, imploderar

isbitar, skärvor som glittrar under din fot, under

dina små tår, naglar målade i rött, blodsfärgen

under nagelbanden svider isen, det finns något

underbart precis runt hörnet, bakom

lungorna som inte får någon luft, bakom

hjärtat som glömmer hur det ska slå, under

dina röda tår, frusna till oigenkännlighet, som om

man vandrar genom vinterlandskapet med organen utanför huden.

där borta vid horisonten, ser du nu, där

som jag pekar med ett trasigt finger, drar

en linje genom det söndriga himlavalvet, och hon finns där, hon

som ler mot mig i mina drömmar, som jag byggt av is-skärvor.

hon glittrar mot horisonten, mot

natthimlen med is i magen, och pepparkaksformen

passar inte

längre.