En låt om att tappa greppet om saker och ting, att inse att man förlorat och måste hitta nya sätt att andas på. E Wretling 6e December 2005
Spökstad
Blåljusen sprider skuggor över ängen
En natt i december då allt var förlorat
Din mun andas dagg i gräset
Nedtryckt i leran med drömmarna som försvann
Du ler och viskar att du slutligen vann
Lämnade mig ensam på trappan
Tom/Utan dina drömmar i en
Spökstad
Din mun formas efter orden
Men ut kommer bara luft
Du sitter på trappan och sliter ditt hjärta ut
Sålde biten av mig till en man i trans
Staden skimrar av blåljusen i bakgrunden
Springer men luften svider i bröstet
Du tittar på mitt ansikte under
Dina lockar som hänger ner i ansiktet
Du och jag mot allt
Även om du inte gav mig en chans
Spökstad
Världen doftar vår då det ligger nedtryckt i gräset
En slagen man ute efter en revanch
Du förlorade en chans
Livet doftar krut och kol
Din vän letar efter balans
Det var vi igen, mot allt
I skimret av ljusen tappar du greppet
Ramlar mot mörkret med viskande ord
Du, möter du mig i min
Spökstad