det finns få män jag accepterar. min pappa bor i USA och heter något som ingen någonsin kommer ihåg. dessutom skriver han aldrig ett endaste mejl. och första gången på tolv år som vi sågs, i USA, förra sommaren, då fick han mig att gråta. han ursäktade sig, men det räckte inte. Det var tretton år sedan jag rörde vid min far. jag ska aldrig göra det igen.