Att tala för döva öron
skapar en slags förtvivlan

Att tala för döva öron
VAD ,egentligen, VILL man ?

Att tala för döva öron
Är man så ointressant ?
Eller är man för tjatig ?
har man kanske "fastnat"
i "alltför gamla hjulspår" ?

Att tala för döva öron
är man rentav omodern ?
utgången ?
passé ?
språket, en "relik"
från en gången tid ?

Att tala för döva öron
är det, månne, trovärdigheten
som fallerar ?
kanske den är
raserad ?

Att tala för döva öron
Eller är det bara
"tidens rytm"
ska man va´
likgiltig ?
oengagerad ?
egofixerad ?
osolidarisk ?
DEt kan va´ svaret !?
"Jag BRYR MIG INTE !"
"Ingen lyssnar ändå !"
"Det händer ändå inget !"

Att tala för döva öron
Det KONSTIGA är
att jag INSISTERAR
i min egen naiva (?)
och utopiska färd
(som inte tar slut
förrän mina händer
och fingrar inte längre
ORKAR förflytta sig längs
tangentbordet......)

---