Många kvinnor lever fortfarande i någon sorts sned verklighetsuppfattning att de inte är lika mycket värda utan en man vid sin sida, oavsett hur de blir behandlade eller hur lite de värderas av sin "man". Vart tar dessa kvinnors eget liv och egna identitet vägen?
De viker sig, kryper och tigger om kärlek.
Varför kan de inte inse sitt egenvärde?
Att de förtjänar så mycket mer. Att älskas för sin egen skull, inte "på nåder" i relation till hur mycket de vränger sig själv ut och in, för att passa in i mannens vilja och önskemål.

VAD hos kvinnor är det som gör att de blint kan följa en man som inte respekterar dem? En man som inte äskar dem villkorslöst utan låter dem ligga och kräla på golvet? Som kanske bara ger just lite lite, så att kvinnan får ett smakprov av något hon tror hon kan få, bara hon kryper lite mer, tigger lite mer, ändrar sig lite mer, ger upp bara lite lite mer
. ( Tillslut är inget kvar att offra, tillslut är du TOM och har inget kvar, inte ens dig själv,detta lovar jag dig)

VAD är det hos dessa "MÄN" som gör att de kan se sig själv i spegeln, när de låter den kvinna som älskar dem, behandlas på ett så äckligt, egoistiskt och svinigt vis?

Ändå är många kvinnor just så, de niger och tiger, tigger och ligger, allt för att behaga behaga, ""snälla snälla kasta inte bort mig""

I kampen att inte bli bortkastad av en man som behandlar dem som skit, kastar kvinnorna ofta själv bort allt annat vackert de har omkring sig, och allt vackert som väntar i framtiden, bara de tillåtit sig att ta emot det?
Tror ni VERKLIGEN att bara för att NI offrar allt för honom, så gör han det för er?

Ja, en RIKTIG man gör det, en riktig man ger dig allt det du ger.
En riktig man ser dig för den du är, och älskar dig för precis den du är, oförändrad!
En riktig man uppskattar din egen vilja, dina tankar.
En riktig man accepterar och tar tillsig allt som kommer på KÖPET med att vara med dig.
Må vara att det är saker som att du snarkar, rakar benen dåligt, väger för mkt/ lite, att du har 15 barn eller inte kan få barn, en dryg svärmor, morgonhumör som en gorilla,

Vadsomfuckinghelst!!

Men inte svinen som får dig att kräla i skiten.

När sedan Galten lämnar dessa kvinnor, för någon som är mer spännande, som vågar säga ifrån ( De vill ju ha en ny att bryta ner, en ny de kan få att krypa, för det är ju tråkigt med någon som redan gör det, i längden)

Då står kvinnan ganska ensamma kvar, För de har ju kastat bort allt annat, stängt dörrarna för de som faktiskt brytt sig om dem. För att undslippa tomheten som skriker då, kastar de sig i famnen på en annan gris.

Och så spinner hjulet vidare


Är det denna lott i livet du vill ha, kvinna?