Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
21/5-04 kl 02:38 skrev jag ett slags dagbksinlägg, en del av det skrev jag om, och det blev till det här


Vemod och hoppfullhet

Vemod och hoppfullhet
våren börjar vakna i själen igen
vill gå ut i skogen & skria

Så trött!
börjar vakna igen
tittar fram mer & mer ur det mörka.

Världen kanske kan tvinga mig på knä
få mig att krypa fram ibland.
Gör allt ni kan

släck mitt ljus
bygg murar i min väg
tvinga mig till tårar
tvinga mig att sörja

kasta mig tillbaka i svarta hål igen.

Men jag vägrar sluta gå!
Om jag så ska börja om
tusen gånger till

Om jag faller på vägen
så ska jag släpa mig fram
Om de så är det sista jag gör.
Så ska jag fram

Hur mycket det än gör ont,
hur hopplöst det än ser ut.
Även om jag lägger mig ner

skriker
vägrar
jag ska fram

vill inte längre vara ett offer för mig själv
Ska väcka mig själv
skaka sömnen ur ögonen

och

Sjunga i stormen




Fri vers av Inner_Sanctum
Läst 272 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-01-20 00:38



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Den här tycker jag mycket om!
Kunde lika gärna varit ord som flödat ur mitt eget inre
såväl då när ud skrev den som tidigare och senare i mitt liv ...
Att fånga, fokusera på och utveckla ljusglimtarna i tillvaron
är en förmåga jag är glad över att besitta - den hjälper till att klara av och överbrygga de allra mörkaste och djupaste stunderna i livet ...
Har ofta blivit beskylld för att inte ens kunna stava till
det där med ''att ge upp'' - vilket inte fullt ut stämmer med verkligheten ... Stava kan jag, men innebörden är mig totalt verklighetsfrämmande!:)
2011-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Inner_Sanctum
Inner_Sanctum

Mina favoriter
För din skull...