Var lite konkret, tack!

Det uttalandet kan döda all min lust.

Jag hatar att det ska strävas efter att vara så konkret.

Världen, som vi verkar se den, är ju konkret. Det är sten, betong, gräs, plankor, och sånt.

Och vi är ju på många sätt också konkreta: blod, kött, slem, snor.

Men vi människor har ju även den fantastiska egenskapen att kunna tänka fritt och abstrakt. Vi kan ju till exempel tänka fram gyllene älgar som är 4000 meter långa som kan flyga. Eller bara tänka på kärlek.

Så varför inte betona det. Det är ju det som gör oss trevligare, roligare och intressantare än en sten. Låt oss vara abstrakta! Tänk, fantisera, spekulera.

Och var inte så konkret, tack!