Pojken kom hem med en fågelholk i skolväskan. Han var mycket stolt. Fågelholken var det första han gjort i träslöjden. Den var lite skev och vind och skrovlig men det var i alla fall han som snickrat ihop den.
Nu väntade han på att pappa skulle komma hem så att han fick visa fågelholken för honom. "Pappa tycker säkert att det är en fin fågelholk och att jag varit duktig som gjort den", tänkte han.
Pojken var tio år och bodde med sin pappa och sin bror i en lägenhet i ett hyreshusområde. Mamman bodde i en annan stad efter skilsmässan. Pappan hade ett stressigt jobb och man visste aldrig riktigt när han skulle komma hem, men oftast kom han vid fem-sex-tiden på kvällen. Pappan var för det mesta snäll men trött vid hemkomsten och hade svårt att koppla av och varva ner.
Pojken väntade otåligt. Nu hörde han nyckeln i dörrlåset. Pojken sprang ivrigt ut i hallen med fågelholken i handen.
- Pappa, titta vad jag har gjort i slöjden, sade han.
Pappan tog fågelholken med båda händerna och studerade den.
- Vilken fin fågelholk, sa han. Den ska vi sätta upp i skogen nu i helgen. Vill du det?
- Ja, det gör vi, svarade pojken.
Skogen låg bara några hundra meter bort och pojken såg för sin inre syn hur han och pappa skulle spika upp den på en trädstam och hur ett fågelpar skulle flytta in i den till våren och kanske få ungar som skulle växa sig stora i den.
- Vi lägger den här i skåpet så länge, sa pappan och stuvade i fågelholken i ett förrådsskåp bland en massa bråte.
Sedan fixade pappa kvällsmat och pojken tänkte nästan hela tiden på hur pappa och han och hans bror om han ville följa med skulle gå ut i skogen och sätta upp fågelholken.
Några dagar gick och det blev lördag.
- I dag ska vi väl gå ut och spika upp fågelholken i skogen, sa pojken
förväntansfullt.
- Javisst, sa pappan. Jag ska bara ordna frukost först. Vi kan ju inte gå ut i skogen på fastande mage.
Medan de åt frukost ringde telefonen.
- Det har blivit problem på jobbet, förklarade pappan när han återkom till frukostbordet. Jag måste åka dit. Men det tar nog inte så lång stund. Vi sätter upp fågelholken när jag kommer tillbaka.
Pojken blev lite besviken. Han visste att pappa var chef och ibland plötsligt måste ge sig iväg till jobbet för att ta itu med saker och ting. Riktigt vad för saker och ting visste han inte.
- Finns det ingen annan på ditt jobb som kan ta itu med det där, sa pojken lite buttert.
- Nej, jag måste åka dit, sa pappan, tog på sig ytterkläderna och gick ut genom dörren. Pojken hörde hur hans bil startade där ute och for iväg.
Tiden gick och pojken väntade på pappan. Efter några timmar ringde telefonen. Pojken svarade. Det var pappa.
- Jag är hemskt ledsen, sa han, men jag måste stanna här hela dagen. Vi får vänta med att sätta upp fågelholken till i morgon. Ni pojkar kan värma upp maten som blev över i går och äta några mackor så lagar jag riktig middag när jag kommer hem.
När pappan kom hem var det mörkt ute och han var trött och lite sur, det märkte pojken. Efter maten drack pappa konjak till kaffet och grogg. Sedan kom en vän till pappa hem och de fortsatte dricka grogg. Det gjorde de fortfarande när pojken gick till sängs.
Morgonen därpå var pappa trött.
- Pappa mår dåligt, sa pappa. Vi får sätta upp fågelholken senare i dag. Jag måste vila ett tag.
Men dagen gick och pappan sa inget mer om fågelholken. Och pojken ville inte tjata när pappan mådde dåligt.
Så fågelholken blev liggande i förrådsskåpet bland en massa bråte och den blev bortglömd och aldrig uppspikad på något träd i skogen.


Så gick närmare 25 år. Den lille pojken blev stor och drabbades av en svår sjukdom som han så småningom dog av. Pappan sörjde mycket och blev aldrig riktigt densamme efter sonens död. Mycket av glädjen i livet försvann för honom.
Men det märkliga var att han ofta tänkte på fågelholken, den där fågelholken som pojken varit så stolt över men som aldrig blev uppsatt.
Pappan hade glömt fågelholken bara någon vecka efter det att pojken kommit hem med den och den hade varit utsuddad ur hans minne i bortåt 25 år. Men nu när pojken blivit stor och sjuk och dött tänkte han ofta på sin lille pojke och fågelholken och på att den aldrig blev uppspikad på en trädstam i skogen.